Det svenska språkets mest onödiga ord?
Jag tänkte ta upp några ord som jag verkligen irriterar mig på. Jag hävdar inte att jag på något sätt är proffs på det svenska språket, visst både säger och skriver jag fel med jämna mellanrum. Men det finns ett par ord som jag aktivt försöker att inte använda mig av. Eftersom jag aktivt tänker på dessa ord gör självklart att jag enklare lägger märke till när andra använder sig av dem, och det kan sluta på två sätt. Antingen anmärker jag på hur ofta de använder ordet, eller så sitter jag tyst och bygger upp min irritation till bristningsgränsen. Vet inte vilket sätt som är bäst, men jag har upptäck att det brukar skapa lite spänningar om jag hela tiden anmärker på andra personers ordval. Jag har själv svårt för språkpoliser så jag försöker helt enkelt strunta i det och låta det vara. Men det är svårt…
Orden jag pratar om är speciellt de som egentligen inte har någon mening, det fungerar lika bra att ta bort dem. Och jag menar att till och med blir bättre av att ta bort dem. Här är några exempel:
typ, exempel: “Han är typ dum i huvudet.”
ba exempel: “-Han kom hem och ba, vart har du varit? – Och jag ba, det ska du skita i”
Men det ordet jag stör mig mest på är liksom,
exempel: “Jag skulle liksom hyra en film, men då var liksom filmen redan uthyrd, liksom”
VARFÖR?!
Jag känner hur irritationen och ilskan byggs upp inom mig redan nu, bara för att jag tänker på det.
Men det är inte bara jag som har funderat över det här, Gunnar Fredriksson på Aftonbladet har också skrivit om det.
Har du några ord som du irriretar dig över? Jag vill veta!
Men alltså liksom, jag förstår inte liksom varför du gör en sådan grej av det? :p
Passa dig väldigt noga, jag är nära gränsen nu!
Jag har börjat säga. “I och för sig” och “well” i början av meningarna nu. Försöker tänka på att inte göra det för det irriterar mig själv ganska mycket. Men det är svårt liksom bha..
Andreas: Hur kommer det sig att du börjar blanda in engelska ord, “well”?? Är det ett desperat försöka till att framstå som mer internationell och berest än vad du egentligen är?
Nu var det länge sedan vi träffades men jag kan tänka mig att jag skulle irritera mig ganska snabbt på det där beteendet.
Du föddes i guldfiskarnàs tecken din jätte galompagos
Jag håller med om “liksom” och kanske framförallt det där med
att upprepa ord om och om igen. Grymt irriterande! Lika illa är
“vahettere?” och “ba såhär”. En anledning till dessa bedrövliga inlindningar
tror jag är att folk (och framförallt folk som pratar onödigt fort)
försöker köpa sig tid. Tänk först och tala sen – säger jag!
(Jag är minst lika bedrövlig själv dock)
Något väldigt irriterande är när folk svarar med ett Nej i början av en mening. Ex “Vad har du haft för dig på senaste
tiden då?” -”Nej, jag har väl inte gjort nått speciellt.”
Dock: Jag visst är man dålig själv, jag hävdar inte på något sätt att jag skulle vara en ängel eller så. Men ibland blir jag så less… Jag håller med dig om Tänk först och tala sen, det är bra.
Therese: Just det där med att börja med ett Nej gör nog jag ganska ofta. Eller hur pratar jag egentligen? Har du lagt märke till det? Vad läskigt, det har jag aldrig tänkt på.
Ciekawy post, dodalem twoj blog do ulubionych, bede tu teraz wpadal czesciej, pozdrawiam
Jag tror inte det är så många andra som har hört detta ordet men hydraliskakroppsvibrationer, det säger väldigt många i kvarteret jag bor i och jag stör mig på det för det faktiskt är fel. Dom påstår att det är det “medicinska” ordet för hicka som igenkligen är singultus
Lokodromofili är också ett ganska onödigt ord, om du tänder på att åka tåg har du lokodromofili. Sen har vi ju papafobi också, är du rädd för påven har du papafobi. Btw, nu måste jag vara “språkpolis”, men Fabian, Egentligen* / Olle 13 år.
Långt mellan inläggen, typ.
Ja, just det! Typ är väl det mest onödiga ord som finns?
Då folk skriver eller säger: 5-6 år, typ. Då är det ju redan
obestämd tid. Det hade räckt med “5-6″ år.