Tänkte jag skulle berätta den spännande historien om min bilresa hem. Den var ganska intressant
Det första som hände var att på fredagskvällen när jag, Kalin och Pulver skulle åka till förfesten hemma hos Peter så upptäckte vi att lyset på bilen var sönder. Men hellyset fungerade om man höll in spaken, konstigt tänkte jag, måste ha varit en säkring som gått sönder tänkte jag.Men vi lyckades ändå ta oss till förfesten, det var ju bara hålla in spaken, men när vi fick mötande trafik fick vi släcka ner. Det måste ha varit läskigt för alla andra bilar, helt plötsligt så försvinner vi ;). Dagen efter när vi hämtade bilen så tänkte jag att jag skulle kolla säkringarna för lyset. Lättare sagt än gjort! En ganska stor nackdel med att köpa importerad bil (från tyskland) är att hela listan över säkringar står på tyska! Och min skoltyska är inte den bästa. Efter att ha fått hjälp av en snäll kvinna som gick förbi så (tror jag att vi) hittade rätt. Men säkringarna såg hela ut. Skit samma tänkte jag, det är ju ändå ljust ute så vi körde hem bilen utan lyse. Fick under dagen reda på att vi skulle på fest på kvällen igen, men den här gången var det ännu längre bort och vi skulle tydligen använda oss av min bil igen. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att jag har ju dimmljus som vi kan använda, då får vi iaf lite lyse. Sagt och gjort, det gick bra den kvällen med. Men det riktigt roliga kommer när jag sen ska åka hem på söndagen. Eftersom jag inte hade så mycket till lyse så tänkte jag försöka komma iväg ganska tidigt för att komma hem innan det blev mörkt. Jag hann inte åka långt innan jag fick en känsla av att något var lite fel, går inte riktigt att förklara det var bara en konstig känsla. Körde ner till Östersund och där hade jag tänkt att jag skulle tanka, irrade runt ett tag utan att hitta någon JET-mack men till slut så fanns den där. (tack David för kartläsningen ;)) De riktiga problem började någon mil innan Sundsvall. Där satt jag hade det riktigt trevligt, lyssnade på sport extra på P4 när radion helt plötsligt tystnade, den bara dog utan anledning. Konstigt tänkte jag, min första tanke var iofs, “tråkigt att åka resten av vägen utan stereo”, men det skulle bli värre. Ett litet tag senare upptäckte jag hur bensinmätare började sjunka ner i botten, det kunde ju inte stämma jag hade ju precis tankat fullt. Sen ser jag hur tempmätaren också bara sjunker och sjunker för att inte prata om hastighetsmätaren som av någon anledning vägrara visa rätt. (Jag körde mycket fortare än 60 km/h, det är jag övertygad om)
Nu började jag bli lite orolig, så jag ringer till pappa och berättar vad som har hänt. Han säger att det verkar vara något elektriskt fel, jag upptäcker samtidigt att ventilationfläkten verkar lite dålig och några sekunder senare kommer jag till en liten uppförsbacke och när jag försöker gasa på lite för att hålla jämn fart med bilen framför så känner jag hur bilen börjar hoppa/hacka lite. Som om den inte får tillräckligt med bensin, men jag har ju full tank?! Efter lite mer diskussion med pappa så tror han att det kan vara något med generatorn, att den inte laddar vilket gör att all ström dras från batteriet. Det är inte så bra. Jag skyndar mig att stänga av allt som drar ström, fläkten, dimljuset och bakljus. Men sen finns det inte så mycket mer att göra, som pappa sade: “Kör bara, kör så långt och länge du kan”. Kändes lite jobbigt, mer än 20 mil hem och bilen börjar krångla men jag gjorde som han sagt. Tog mig igenom Sundsvall, blev orolig varje gång jag behövde stanna vid ett trafiklyse men det gick bra. Någon mil söder om Sundsvall blev det värre, nu började bilen hoppa/hacka nästan i varje gång jag förskte gasa lite och i uppförsbackarna fick jag växla ner för att inte stanna. Då tog jag och pappa beslutet att jag skulle svänga vid nästa bensinmack eller restplats, jag hittade en liten OKQ8 mack i Gnarp som jag stannade vid. Och tur var det, för precis när jag skulle svänga av så upptäckte jag att servostryrning inte fungerade längre. Vad skulle jag göra nu? Pappa pratade om att komma och hämta mig, men det måste vara nästan 30 mil. Jag hade också tankar på att leta upp en buss eller lifta tillbaka till Sundsvall för att ta tåget hem till Gävle. Jag tog en chansning och gick in på macken för att se om de kunde hjälpa mig, (på dagens bensinmackar brukar bilkunskaperna vara ganska bergränsade) kvinnan bakom disken visste inte så mycket men hon var ritkigt snäll och trevligt. Hon plockade upp telefonen och ringde ett par samtal och några minuter senare kom det förbi en mekaniker. Jag förklarade mitt problem för honom och han svarade direkt: “Det låter som laddningreläet”. Han var en riktigt härlig kille, han började skruva och mecka med min bil och en liten stund senare hade han bytt laddningsrelä och lånat startkablar, då var det dags att prova om bilen fungerade. Vrumm Vrumm Vrumm… Woohooo. Bilen fungerade igen, allt utom halvljuset såklart. Men i det här läget brydde jag mig inte om det. jag var mest överlycklig över att bilen gick igen. Nu kunde jag ta mig hem. Världens snällaste bilmekaniker, han ville inte ens ha något betalt för att hjälpa mig, TACK!
Det känns som om jag och min bil har varit med om ganska många missöden nu. Han börjar bli ganska gammal, men jag har fortsatt förtroende för honom. Han orkar länge till. Men jag måste erkänna att jag blev ganska nervös, speciellt när man sitter där helt själv och ser hur allt börjar dö…
Men slutet gott, allting gott. Jag kom hem och bilen överlevde.