Min otur med mina bilar verkar inte har försvunnit. Snarare så verkar det som om den föföljer mig även fast jag prövat att byta bil. Vad gör jag för fel?

Först så började den låte lite konstigt tyckte jag, sedan lät den bara mer och mer. Det första jag tänkte var, va fan nu då?! När den första ilskan hade lagt sig om jag återfick förmågan att tänka rationellt så insåg jag att det måste vara ljuddämparen som gått hem för säsongen och lämnat mig ensam här uppe. Inte mycket att göra, men som tur var visste jag var Åre Bilverkstad låg någonstans, så jag tog min “förbannande” bil begav mig ner dit. Som tur var så hade de inte så mycket att göra, så jag lämnade bilen där och kunde faktiskt hämta den senare på kvällen. Som tur var det inte ljuddämparen som raserat, utan bara något annan liten grej som rostat sönder. (killen pratade så otydligt på telefon så jag uppfattade aldrig riktigt vad det var som hade hänt) Lagad och som ny tänkte jag! Åkte hem och parkerade bilen på parkeringen här utanför huset.

Men sen idag när vi skulle ta bilen till backen så gick det inte att larma av bilen! Hur skulle jag nu komma in i bilen, alla låsen är fastfrusna. Minus 20 grader brukar kunna göra sånt har jag märkt. Men just då orkade vi inte bry oss om problemet, vi tog Hampus bil istället. Men sen nu på kvällen försökte jag igen, ingen av larmdosorna fungerade, och låser var självklart fastfrusna. Efter lite efterforskningar så verkar det som om batteriet är helt dött… Hur kunde det bli så??!! Den som är skyldig får gärna höra av sig.

Min bil finns där någonstans under snötäcket…

Ska försöka koppla in startkablar och se vad som händer, men först måste jag orka gräva fram bilen…

Vilken fantastisk dag det var idag! Vaknade och kände mig faktiska ganska pigg, i alla fall med tanke på de senaste feberfyllda dagarna. En snabb frukost och ut i backen, trots att vi tagit sovmorgon och inte var i backen förrän kl 11 så var det praktiskt taget orörd snö i backen. Det verkade som om alla stannat hemma för att titta på VM (Herrarna Super-G), eller var det för att det var minus 20 grader ute? Jag och Hampus tog ett par sköna åk innan vi mötte upp med Martin, Viktor och Kalle för att ta oss ner till VM området, vi ville inte missa damernas Super-G och Anja såklart!

Eftersom vi jobbar på SkiStar så har vi gratis inträde till alla tävlingarna, Tack SkiStar, vilket vi självklart valde att utnyttja. Ner till läktaren begav vi oss, och vilket stämmning det var! Flaggor som viftades i publiken, folk som sjöng & dansade, det jublades stampades! Vi ville ju självklart inte vara sämre så jag drog mitt strå till stacken, så mycket min hals orkade.

Vi väntade såklart alla med spänning på när Anja skulle åka, och vilket jubel det var när hon startade, och vilket osannolikt jubel det var när hon gick i mål, som ny ledare! Jag var som i extas (Hampus har tagit en liten videofilm med digitalkameran, där hör man hur jag vrålar och står i, ska se om jag kan lyckas publisera den senare)

Så här ser målområdet ur från läktaren

Efter den urladdningen så krävdes det lite mer energi, så iväg till Rödkullen och värmestugen för att fylla på med mat, vätska och framför allt värme! När det är minus 20 grader så är det svårt att behålla värmen i fingrarna och tårna…

Eftermiddagen fylldes av härliga offpist åk, när klockan var 15 så tror man inte att det ska gå att hitta orörd snö så nära pisten. Men vi blev gladerligen förvånade över hur lite människor det var i backarna. Vart är alla?? Det var helt fantastiskt, vädret var helt underbart. Inte ett moln på himlen, solen sken som aldrig förr, tre stycken regnbågar syntes fast det inte har regnat? (kan någon förklara för mig?!) Man ville helt enkelt inte att dagen skulle ta slut.

Utsikten från toppen på rödkullen. Inte så illa va?

Jag slutar aldrig att fascineras av naturen här uppe. Utsiken är helt magnifik. Det går inte att förmedla med bilder, det måste helt enkelt upplevas. Hoppas några av er som läser det här tänker komma upp och hälsa på?!