Har gjort en liten uppdatering av min Konserthistorik. Inte så många konserter hittills i år, men jag ska försöka göra ändring på det.

Jag kom och tänka på en, som jag tycker i alla fall, rolig historia från igår. Jag var på jobbet och stod i souvernirbutiken som ligger precis vid cirkusen. Klockan var någon gång frammåt eftermiddagen och jag hade inte haft så mycket att göra men nu började det komma lite folk, det började närma sig stängningsdags på nöjesfältet så det var många som begav sig hemmåt.
En kille kommer in, jag är dålig på att uppskatta ålder men han kanske var 9-10 eller nått, han ska köpa en hemliumballong. Sakt och gjort, blåste upp en ballong till honom och han betalade och gick. Två minuter senare kommer samma kille in och frågar om han kan få en extra mutter (tyngd) till ballongen. Inga problem sade jag. Sen gick det kanske 8 minuter sen kommer samma kille in igen, ordentligt andfådd, verkar som om han har sprungit ganska långt. Konversationen som följde: (tänk på att killen är riktigt andfådd och måste göra paus mellan varje ord han säger)

Jag: -Hej
Killen: -Har….(andas)…du….(andas)…kameror…?
Jag: -Jag har engångskameror.
Killen: -Vad….(andas)….kostar…(andas)….dom?
Jag: -De kostar etthundranitton kronor.
Killen: -Aha…. Jag har… (börjar gräva i sina fickor och får upp två nävar med mynt på disken och börjar räkna dem).. en, två, tre, fyra, osv tills han kommer till 13:50 och tittar på mig.
Jag: -Nja, det räcker inte. Kameran kostar ett hundra nitton kronor (extra tydligt)
Killen: (gräver längre ner i fickan och säger): -Jag har en tjuga också!

Barn är härliga! Tyvärr fick han ingen kamera, även om jag är väldigt snäll så saknades lite för mycket Men jag tycker vi ska lära oss av våra barn, speciellt deras inställning till att ingenting är omöjligt. För precis så är det!

Bara man vill det tillräckligt mycket så kan man!

Ligger i soffan och surfar runt på nätet, pappa sitter i fotöljen bredvid och tittar på tv. Helt omöjligt att undgå och både se men framför allt att höra vad han tittar på då volymen på hemmabion är “något” högre än vanligt, en snabb titt på displayen visar “volym 40″ . Tv:n är inställd på TV4+ och programmet jag oundvikligen måste lyssna på är Ledin Live!. Tydligen inspelat på premiären av 2006 år sommarturné. Ligger och lyssnar och tänker en del, jag har egentligen inget emot Tomas Ledin, han har gjort några riktigt härliga och fina låtar. Men jag känner ett visst obehag över hur folklig och älskad han är. Är vi svenskar drabbade av någon slags masspsykos, det känns som om det inte spelar någon roll vad Ledin gör, han är ändå älskad. Eller är det bara jag som har svårt för allt som är folkligt och lite mer vardagligt? Kommer ihåg att jag tog ett steg tillbaka när Lars Winnerbäck helt plötsligt började bli så folklig, det var roligare när ingen visste vem han var.

Tänker lite till och läser vad jag precis har skrivit. Men vad spelar det för roll om han nu är så folklig och älskad egentligen? Det finns väl inget fel med det. Ledin verkar vara en härlig kille. Slits i tanken på vem eller vilka som förknippas mest med en svensk sommar. Är det Tomas Ledin eller Gyllene Tider?! Eller kanske Ulf Lundell, eller till och med Lars Winnerbäck?

Satt på jobbet idag på Furuvik och hade inte så mycket att göra. Jag fick en snilleblixt, tyckte jag i alla fall. Jag är ledig imorgon, söndag, jag åker ner till Bälinge, sen kollar jag med grabbarna om de ska med på bio! Det här kommer bli riktigt roligt, har knappt träffat dem sen jag kommit hem från Åre.
Men mitt engagemang rann av mig väldigt fort när återbuden strömmade in i mobilen. Först ut var dw: “Är i sigtuna hela kvällen tyvärr!“. Dröjde inte länge innan Andreas svarade: “Kan inte, måste tentaplugga..“. Ramén dröjde lite längre, men svarat var nekande: “Jag har bara 150kr kvar denna månad. Dessutom är jag bjuden på inflyttningsfest“. Sist ut var Josef som ringde upp mig, positivt tänkte jag, men det var självklart fel. Han hade föräldrarna på besök så det gick inte där heller.

Det blev verkligen inte som jag hade tänkt. Lite tråkigt, men vi får gå på bio en annan gång i stället, eller bättre upp, vi måste grilla snart grabbar! Det är ett måste!

Sitter här och är ganska förbannad på mig själv, jag har nämligen glömt mitt login och password till mitt fotoalbum. Detta medför att jag inte kan lägga upp nya bilder. Det är dumt, väldigt dumt. Jag tittade själv igenom bilderna och tyckte att det var dags för lite nytt material, ni har förmodligen tröttnat på mina gamla bilder
Måste försöka lösa problemet, vet bara inte riktigt hur.