Efter att sovit 2.5h på soffan efter 24 timmars turnering så var det dags för 30 års fest. Min goda gamle vän Johan a.k.a Kjelbjörn, Spån, Steel, Kobug, Kelé eller Kjellberg som han även kallas. Kärt barn har många namn. Jag och min bror gjorde sällskap dit och var nästan först på plats, men vi hade åkt förbi Pia, Hanna, Ramén och Sai på vägen. Så visste att vi skulle inte bli ensamma på festen.

Det blev en riktigt härlig fest, många som man inte hade träffat väldigt väldigt länge var där. Några överaskningar faktiskt, sådär lagom oväntat, riktigt roligt var det.

God mat serverades också, plus tårta till efterätt. Mums. Jag gillar tårta. Men inget var riktigt så gott som whiskyflaskan jag och brorsan köpt för att dela på. Den var riktigt god, och som om inte det vore nog så hade jag några öl med mig också. Med tanke på hur lite sömn jag fått natten innan så var det ett under att jag stod pall ända fram till kl 4. Men det kom inte som någon överaskning när jag på söndagen knappt orkade röra mig ur pappas soffa. Jag och TV:n gjorde sällskap under i stort sett hela dagen. Tyvärr behövde jag avboka ett parti Risk som jag så gladerligen tackat ja till kvällen innan, det gjorde ont i huvudet så fort jag försökte koncentrera mig (kan det vara whiskyns obehagliga baksida kanske?). Men är det 30 års fest så är det.

Tyvärr hade jag glömt min kamera hemma i Gävle, hade bara mobilen med mig så det blev inte många bilder tagna. Men Ramén och Bukka fastnade på varsin bild.

Det har gått några dagar nu. Har mest legat på soffan alternativt sängen och vilat min kropp. Som jag skrivit tidigare så blev jag värvad av dOC till Grekrike BK för att spela 24 timmars turnering i Älvåsa. Jag kände både spänning och nyfikenhet i kroppen när jag satte mig i bilen direkt från jobbet. Lyckades faktiskt hitta rätt på första försöket, vilket var tur då Älvåsa ligger mitt i skogen utan mobiltäckning. Väl framme fick jag träffa laget, alla såg taggade ut och snacket var igång. Vi hade oturligt nog hamnat i vad som kallades för dödens grupp. Men lottning kan man inte göra något åt, det är bara att acceptera och göra sitt bästa. Skulle hursomhelt bli väldigt roligt att spela fotboll, det här blev förmodligen den fotbollen för min del i år så ni kan gissa om jag var sugen.

För er som inte är införstådda i vad 24 timmar är så kan jag snabbt förklara att det är en fotbollsturnering som fortgår under 24 timmar. Svårare än så är det inte, matcherna är 20 minuter långa, man spalar 6 mot 6 och lagen är ihopsatta med spelare från byarna omkring med vissa undantag.

Det var många Östervåla killar där vilket var roligt, det var länge sedan jag träffade många av dem. Kanske att jag, om jag har tid, kommer att göra ett gästinhopp på någon träning i höst.

Döden Grupp gjorde skäl för namnet och efter att vi avslutat gruppspelet med resultaten: 0-0, 0-0, förlust 2-1 och vinster med 3-1 och 1-0 så hamnade vi fyra i gruppen och ingen chans till avancemang. Trist att behöva åka hem, men min kropp var ändå rätt tacksam. Nog för att jag den senaste tiden löptränat ganska mycket och börjat komma i form igen så var det länge sedan jag spelade fotboll. Fötterna, knäna, låren och magen var bara några av ställerna jag hade ont i när jag åkte därifrån. När jag väl kommit hem till pappa vid 14 tiden på lördagen så somnade jag snabbt på soffan.