Jag lärde känna Annika för två år sedan på sommaren när vi jobbade på Furuvik tillsammans. En glad, positiv och empatisk tjej. Det var länge sedan jag pratade med henne men jag brukar titta in på hennes blogg lite då och då, idag upptäckte idag att hon fått en kolumn i Metro. Läs här!

Väldigt bra skrivet tycker jag, orden fångar mig och jag kan inte sluta läsa.